#95/2021 Film Sant och falskt i en härlig blandning Varför gör man fiktion på sanna historiska händelser? Lite fuskigt är det allt att använda en sexhundra år gammal berättelse, dessutom som vanligt beskriven långt efteråt av segrarna, för att roa en nutida publik eller läsarskara. I filmen Drottning Margareta blandas falskt och sant på ett ståtligt och underhållande sätt.
#94/2021 Film Clara Sola – rebell för frihet och lust Nathalie Álvarez Mézens film Clara Sola är ytligt sett en berättelse om en alldeles särskild kvinna, isolerad i en bergsdjungel långt borta, men den visar sig berörande och angelägen för större delar av mänsklighetens kulturer.
#94/2021 Kommentar Med hopp om ny respekt för kultursektorn Museiverksamheten har inte varit i framkant under de senaste årens nedstängningar, men det finns aktörer som slipar sina knivar kring politisk censur av vår gemensamma kulturhistoria – och framtid. Den nya kulturministern Jeanette Gustafsdotter har erfarenhet från den arenan.
#93/2021 Film Ruskigt om trösten och missbruket Jesper Klevås har gjort en gastkramande filmberättelse om ensamstående mamman Linda med ett spritt språngande shoppingmissbruk.
#93/2021 Film Avväpnande historia efter kriget I koltrastens land är en film från Kosovo om livet efter kriget. Hur läker man såren och bitterheten, samtidigt som maten ska upp på bordet och tonårsdottern hatar allt i sin väg, inklusive sin mamma? Bierta Bashollis film bygger på en sann och avväpnande historia.
#92/2021 Film Kärleksfullt om kampen för livet Filmaren Hogir Hiroris nya dokumentär Sabaya berättar om personer som med små medel envetet arbetar för att befria de fångna kvinnor som IS håller gömda i flykting- och interneringslägret al-Hol. En berättelse om terror och skräck, men också om kamp för humanism och lycka.
#92/2021 Film Trivialt om dödshjälpsfrågan En självbiografisk bok om dödshjälp blev en ytlig och sentimental historia i händerna på regissören François Ozon.
#91/2021 Film Trovärdighetsproblem i romantisk ”komedi” Världens värsta människa är absolut en av de mest överhajpade filmerna i år, en platt romantisk komedi som inte alls är rolig.
#91/2021 Scen Intimt bombardemang rakt in i hjärtat Staffan Göthe gestaltar ”den perverse” som August Strindberg kallade det. Alltså en man som älskar utan att snegla till höger eller vänster, utan låter hjärtat bestämma. En föreställning väl underbyggd med både intellekt och känsla.
#91/2021 Scen Minnen och nutid i rörande loop Lars Noréns 30 år gamla pjäs lyssnar på slitna repliker så att de blir angelägna igen. Tråkiga karaktärer blir som nya, och rörande, i Tiden är vårt hem.
