#100/2019 Debatt Stärk solidariteten med de som gör uppror i Latinamerika "De miljoner som reser sig i Colombia tröttnar inte utan visar stark vilja att fortsätta kämpa för social rättvisa, mänskliga rättigheter och trygghet på gatorna. För oss latinamerikaner i exil en av våra viktigaste uppgifter att stärka internationalismen, solidariteten och enigheten med de miljontals människor som gör uppror i Latinamerika och världen över." Det skriver Oto Higuita i en debattartikel i Arbetaren.
#99/2019 Signerat Kristina Alstam:Klimatet är vänsterblivet Det Thunberg vill få oss att omfatta – med stöd i den ”orättvisa” forskningen – är att vi inte kan fortsätta inom det ekonomiska system som i dag organiserar våra samhällen, eftersom detta system är själva roten till problemen. Det problem som organisationsforskare, klimatkorrespondenter och twittertroll verkar vilja att Thunberg ska lösa är istället hur vi ska stoppa systemet utan att stoppa det.
#98/2019 Signerat Maria Robsahm:Det är dags med en oberoende granskning av resultaten från NTU Den totala våldsbrottsligheten har minskat – enligt både kriminalstatistiken och Socialstyrelsen. Men det är NTU:s ”självrapporterade utsatthet” som har kommit att dominera samhällsdebatten. När siffrorna löpte iväg började SCB undra – och upptäckte felen. Trots tydliga varningssignaler fortsätter BRÅ som om inget hänt. Men Nationella trygghetsundersökningens, NTU, märkliga berg-och-dalbana väcker frågor.
#97/2019 Signerat Emil Boss:Svenskt Näringsliv vs LO:s gräsrötter Det politiska läget gör att LO mycket snart kommer att behöva en mobilisering av gräsrötter. Det är i vart fall mot just detta som Näringslivets reformer riktar in sig. Vill man avväpna LO:s folkrörelse är strejkrätten och anställningsskyddet en bra början. Mindre listigt är att LO:s ledning jamsar med.
#96/2019 Ledare Toivo Jokkala:Till vänsterpopulismens ickeförsvar Även om vänsterpopulismens idé om ”eliten” inte är densamma som högerpopulismens präglas den av delvis samma ödesdigra föreställningsvärld. En verklig folklig rörelse måste vara en där människor stärker varandra i att organisera sig för förändring – inte en där några gör sig till uttolkare av en förment enhetlig folkvilja.
#95/2019 Signerat Johan Apel Röstlund:På väg mot ett brunblått Armageddon Nu gick det snabbare än jag vågat föreställa mig och naturligtvis var veckans möte mellan Åkesson och Kristersson planerat sedan länge och långt ifrån någon spontan kaffepaus. Regeringsalternativet har presenterats. SD lär knappast släppa fram Moderaterna utan att få något stort och beständigt tillbaka och nu gäller det för alla som vill kunna se sig själva i spegeln att välja sida.
#94/2019 Signerat Isak Gerson:Att inte göra upp med sin historia Jag tror att ett av skälen till varför lagen som gör det straffbart att prata om att Polen var delaktig i förintelsen finns är för att många polacker inte kunnat göra upp med sin historia. Parallellt med den ökande antisemitismen finns det någon slags historierevisionistisk filosemitism som försöker måla en bild av ett Polen som aldrig haft några problem med antisemitism.
#93/2019 Signerat Johan Apel Röstlund:Att förstå dåtiden hjälper oss att fatta framtiden Vi ser Sverigedemokraternas mönsterkommun Sölvesborg där de styr tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och det lokala Solpartiet. En för många skrämmande utveckling som snart kan vara verklighet i resten av landet. Arbetaren kommer aldrig att låta sig tystas, oavsett vad som sker. Men vi behöver er hjälp för att fortsätta att utvecklas och satsa nytt när det blåser som hårdast.
#92/2019 Ledare Anna Maria Saxgård:Att prata ursprung men inte ojämlikhet Att sysselsätta sig med gängkriminalitet har enligt högerkonservativa politiker inget med ojämlikhet att göra; de menar i stället att det är ens ursprungsland som är den avgörande faktorn. Faktum är att ursprung är avgörande i Sverige på alla samhällsnivåer – men att tala om ursprung utan att tala om ojämlikhet blir bara ren och skär rasism.
#91/2019 Ledare Per-Anders Svärd:Vårt ekonomiska system föder denna ödeläggelse 2020-talet kommer att bli ett ödesårtionde. Det är inom detta smala tidsfönster som vi måste åstadkomma enorma förändringar i produktionen och konsumtionen av energi om vi ska kunna undvika mycket svåra skador på de globala ekosystemen. Men världens regeringar och storföretag har redan bestämt att vi inte ska lyckas med detta.
