#71/2017 Signerat Johan Apel Röstlund:Tillbaka 100 år Moderaterna får välförtjänt hård kritik av flera sakkunniga för sitt förslag om att kriminalisera tiggeri. Den senaste tidens allt mer groteska politiska utspel påminner om en tid jag hoppats hade flytt. Så sent som i februari meddelade statsminister Stefan Löfven att det ”aldrig är acceptabelt att behöva se människor stå på knä och tigga, så på något sätt måste detta få ett stopp”. Aldrig "behöva se".
#70/2017 Signerat Björn Krogvig:Om politiker tvingades möta riktiga människor Sundbybergs moderata kommunalråd Josefin Malmqvist förmår inte skilja på en opinionstext och en nyhetsartikel. Men än värre är att hon och många politiker med henne inte i tillräcklig grad skaffar sig inblick i hur deras beslut drabbar människorna bakom abstrakta siffror och tabeller. Inblick i till exempel den påfrestning det innebär att leva under konstant hot om att ens barn och familj ska hamna på gatan.
#68/2017 Signerat Jona Elings Knutsson:Kvinnan efter bebisfabriken Den fertila kvinnan ses med blida ögon i den sociala fabriken – hon behövs nämligen för samhällets fortlevnad. Unga, arga kvinnor sluter sig samman för rätten till bra förlossningsvård. Det är något de dementa kvinnorna som ligger nerkissade i korridorerna på landets akutmottagningar inte har lika lätt för.
#66/2017 Signerat Axel Green:Demokratin står inte och faller med en bokmässa Bokmässan är ett kommersiellt jippo, precis som Almedalen, och eftersom den kostar 190 kronor om dagen att besöka stänger man ute alla som inte kan slänga upp de summorna för att komma in i en lokal för att köpa böcker. Allt snack om bokmässan som ett demokratiskt forum klingar lika falskt som att Almedalsveckan skulle vara det.
#65/2017 Signerat Johan Apel Röstlund:Längtan efter tystnaden i ett inrutat samtidsbrus Vad gör vi av våra liv egentligen? Äta, jobba, dö – efter semestern känns ekorrhjulet extra påtagligt.
#64/2017 Signerat Sarah Liz Degerhammar:När det sociala motståndet vaknar Någonting hände på Irland efter 2013. Människor i den ekonomiska lågkonjunkturen fick en rad baksidor av det nyliberala välfärdsrånet klara för sig. En alternativ infrastruktur och ett socialt motstånd väcktes till liv av tragedin, och det är fortfarande en relativt stadig struktur.
#63/2017 Signerat Chanda Björk:Städning handlar om vem du är Städning kan vara ett känsligt kapitel. Den privata oredan. Bristen på kontroll. Men städning är, som vi alla vet och med pigdebatten i relativt färskt minne, också politiskt laddat.
#62/2017 Signerat Toivo Jokkala:Vänstern: Från radikala tokar till pösigt patrask I det sena 90-talets halmgubbebilder av vänstermänniskor framställdes dessa som fanatiska radikaler. Sedan ett par år tillbaka måste vi brottas med motsatt schablonbild: Nu är det plötsligt vänsterns kritiker som anser sig radikala ”på riktigt” – och vänstern är enligt nidbilden en pösig PK-mobb.
#61/2017 Signerat Paula Wahlgren:Övergreppet som slagträ Fakta om lagändringar och statistikrutiner går inte hem hos dem som bestämt sig för brottskurvor endast kan förstås i ljuset av massinvandring. Men den som på allvar tror att 1970-talets låga nivåer av anmälda brott återspeglar en tid då kvinnor levde i frid och fröjd behöver inte bara bättre förståelse för statistik utan också en historielektion.
#60/2017 Signerat Cecilia Irefalk:När kapitalet vill kuva Arbetarklassens barn blir från späd ålder medvetna om sin plats i samhällshierarkin. Att man utan jobb betraktas som en parasit och att ens värde är ekvivalent med tjockleken på ens plånbok. Så har det alltid varit. Men vi ska inte låta kapitalisterna så split mellan oss, inte mellan hamnarbetare och undersköterskor, inte mellan sopgubbar och lärare, inte mellan den som har och den som inte har arbete.
