#60/2018 Följetong Sommarföljetongen: Snart är det 1968 – Del 15 29 Hon var mitt inne i en dröm där hon klättrade uppför en hal klippvägg och ständigt halkade ner två steg för varje steg hon tog uppåt. Under brusade havet. I drömmen var hon finklädd i lackskor med spetsiga klackar, precis som på födelsedagsmiddagen igår. – För helvete, du måste vakna. Klockan är tolv. Vi […]
#48/2018 Följetong Sommarföljetongen: Snart är det 1968 – Del 3 5 Mats stod rödblommig vid spisen i det stora köket och föreföll älska att stå där. Han skivade svampar och köttbitar och palsternackor med närmast professionell elegans. Kinesisk mat skulle han laga, allt skulle skäras i trådsmala strimlor och stekas hastigt och serveras med sötsur sås av sirap och vinäger. Mats och Marit uppträdde som […]
#49/2018 Följetong Sommarföljetongen: Snart är det 1968 – Del 4 7 Isen på Nybroviken var vit med svarta vattenhål där ljusens spegelglitter skymtade. Sjuan gled fram i tystnaden. Det blev tyst när snön föll, även om allt brusade på som vanligt. Snön var som ett dämptäcke över staden, brukade Svein säga. Nina svettades fast det var kallt. Hon hade försökt göra sig vacker, men inte […]
#50/2018 Följetong Sommarföljetongen: Snart är det 1968 – Del 5 8 Grupp Rosas tolv medlemmar skulle ha möte på Lao-Tses kontor. För det mesta hölls mötena hemma hos någon. Men för att få vara ifred för barn, telefoner och vänner hade man denna gång förlagt mötet till kontoret. Det skulle handla om kvinnorörelsens historia. Grupp Rosa var uppkallad efter Rosa Luxemburg, en av socialismens ledande […]
#51/2018 Följetong Sommarföljetongen: Snart är det 1968 – Del 6 10 Vid morgonkaffet på Lao-Tse var stämningen tryckt. – Det har hänt nåt för jävligt pinsamt, sa Hanna. Jag har fått drypan och så skällde jag ut Tomas för jag trodde det kom från honom. Men det kom inte från honom. – Vad hade du fått, undrade Marit som gått ifrån för att svara i […]
#52/2018 Följetong Sommarföljetongen: Snart är det 1968 – Del 7 12 De stod med en insamlingsbössa på Konserthusets trappa. Det var lördagseftermiddag. Helena delade ut flygblad. Hon ville veta mer om var Tore Sköld stod när polisen överföll honom. Nina pekade och visade, men det mesta hade hon läst i tidningen eller hört under rättegången, när det hände såg hon just ingenting. Då var det […]
#53/2018 Följetong Sommarföljetongen: Snart är det 1968 – Del 8 15 Redan vid elvatiden bröt den politiska diskussionen lös. Nina lyssnade med ena örat på debatten vid kaffebordet och tänkte på Siri Holm, medan hon försökte koncentrera sina händer på arbetet. Hon hade två lådor fulla med små tyglappar till vänster om stolen. På skrivbordet låg fyrahundra vita kartongbitar. På varje kartongbit skulle hon fästa […]
#54/2018 Följetong Sommarföljetongen: Snart är det 1968 – Del 9 18 Det blev ett tvåbäddsrum på kvinnokliniken. När Nina trädde in, nybadad och klädd i sjukhusets lilarandiga bomullsnattlinne, möttes hon av ett skrik ur den andra sängen. En flicka med likblekt ansikte låg där och skrek. En gråhårig sjuksköterska, som hade håret uppsatt mycket tätt kring huvudet, stod vid sängen och såg sträng ut. – […]
#49/2017 Följetong Sommarföljetongen: Vegetarianen – del 1 I ett äktenskap som går på sparlåga utvecklar den tystlåtna Yeong-hye en ny inriktning på tillvaron sedan hon börjat drömma märkliga drömmar. Hon slutar att äta kött. Varken hennes make eller släkt begriper sig på hennes beslut och fasansfulla konfrontationer väntar. Sommarens följetong i Arbetaren är skriven av den mångfaldigt prisbelönta sydkoreanska författaren Han Kang. Vegetarianen blev hennes stora genombrott internationellt. Varsågoda – i tolv avsnitt, från och med i dag, bjuder vi på en suggestiv historia om arv och tradition, makt och uppror!
#58/2017 Följetong Sommarföljetongen: Vegetarianen – del 10 Förebådad av ljudet av snabba, målmedvetna fotsteg närmar sig en ung läkare i vit rock från andra änden av korridoren. Han bugar sig lätt när In-hye reser sig upp för att hälsa på honom, och sveper ut med armen för att visa att hon ska följa med honom till hans mottagningsrum. Läkaren, som är i […]
#59/2017 Följetong Sommarföljetongen: Vegetarianen – del 11 Tiden går. Utanför fönstret ser regnet ut att ha avtagit något. Regndropparna på myggnätet rör sig inte, så det kanske slutade regna för en stund sedan. In-hye sätter sig i en stol bredvid Yeong-hyes säng, öppnar väskan och tar fram diverse plastbehållare i olika storlekar, alla väl tillslutna. Hon öppnar locket på den minsta behållaren […]
#60/2017 Följetong Sommarföljetongen: Vegetarianen – del 12 Tiden går. In-hye sätter sig igen. Hon öppnar locket på den sista behållaren. Hon fattar Yeong-hyes stela hand och för den mot plommonen, stryker hennes fingrar över deras lena skal. Hon sluter systerns magra fingrar om ett av plommonen, får henne att hålla det i handen. Plommon är en av de frukter som Yeong-hye brukade […]
#50/2017 Följetong Sommarföljetongen: Vegetarianen – del 2 Våren kom och min fru hade fortfarande inte gett vika. Hon stod fast vid sitt ord – jag såg aldrig minsta köttsmula passera hennes läppar – men jag hade slutat klaga för länge sedan. När en människa genomgår en så drastisk förvandling är det inget annat att göra än att luta sig tillbaka och låta […]
#51/2017 Följetong Sommarföljetongen: Vegetarianen – del 3 Tvärtemot vad jag hade hoppats på hade min svärmors och svägerskas övertalningsförsök inte den minsta effekt på min frus matvanor. På helgen ringde telefonen och min fru svarade. ”Yeong-hye”, dundrade min svärfar, ”äter du fortfarande inte kött?” Han hade aldrig i hela sitt liv använt en telefon, och jag kunde höra hans upphetsade hojtande genom […]
#52/2017 Följetong Sommarföljetongen: Vegetarianen – del 4 Kvinnorna stannade kvar i lägenheten för att lugna ner barnen. Yeong-ho tog hand om min svärmor, som hade svimmat, och min svåger och jag körde min fru till närmsta akutmottagning. Läget var inte längre kritiskt så hon flyttades till ett rum för två patienter på en allmänmedicinsk avdelning, och först då upptäckte vi att våra […]
#53/2017 Följetong Sommarföljetongen: Vegetarianen – del 5 2 Mongolmärket Den oxblodsröda ridån gick ner över scenen. Dansarna viftade så energiskt med händerna att hela raden förvandlades till en enda suddig rörelse och de enskilda gestalterna blev omöjliga att urskilja. Trots dundrande applåder, med ett och annat ”bravo” inskjutet här och var, blev det inget extra applådtack. Ovationerna dog abrupt ut och publiken […]